SysterTitti

Ännu en dag av mitt liv har nu gått och jag funderar på om jag gjort det som Gud ville att jag skulle göra. Var på hemgrupp ikväll där vi pratade om himlen och att livet kan kännas som en lång transportsträcka för att komma till det verkliga målet, evigheten i himlen. Men Gud har en mening med mitt liv och Han har en plan för mig och för alla människor. Ibland känns det som om jag bara låter dagarna gå utan att tänka på vad jag gör med den tid som jag fått. Jag vill inte att allt ska handla om slump. Jag tror inte på att världen blev till av en slump då det på nåt sätt blev en explosion och ur denna kom jorden. Jag tror inte att jag är en vidareutveckling av aporna. Jag tror att jag är skapad av Gud, precis så som jag är. Jag tror att alla människor är skapade utav Gud och att Han vill att vi ska leva med Honom. Hans önskan är att vi alla ska få komma till himlen och spendera en evighet där tillsammans med Honom. Vad gör jag då för att fler människor ska få reda på detta? Hur mycket lämnar jag till slumpen? Gör jag det jag ska av den tid jag fått att förvalta? Många stora frågor virvlar i mitt huvud och få svar...