SysterTitti

Jag har precis kommit hem från en 3.6 mil lång cykelrunda i den skånska naturen. Jag kan inte förstå att allt är så vacker. Man blir så salig så de högsta, tyngsta backarna känns som planmark... eller inte. Nej, skämt o sido, det är otroligt jobbigt att cykla uppåt ibland, särskilt när det är motvind. Men då tänker jag "efter backen kommer en nerförbacke och dessutom kan man njuta bättre av utsikten om man befinner sig högre upp" Livet fungerar likadant. Vi möter ofta tunga uppförsbackar och då känns det som om vi aldrig ska komma upp. Men när vi väl har tagit upp och ser ner på det som vi gått igenom och det som kommer så känns det mycket bättre. Det är värt att kämpa sig igenom uppförsbackarna!

Nu ska jag ha fixa och dona lite, sen ska jag till mina föräldrar och gå med hundarna i skogen. Ikväll blir det smyckesgöreskväll tillsammans med mamma och mina och hennes väninnor. Mysysigt värre!

Frid!